Quantcast
Channel: Arkeologi och byggnadsvård i Östergötland
Viewing all 250 articles
Browse latest View live
↧

Tankar inför 2013

December 28, 2012, 12:51 pm
$
0
0
Så här inför årsskiftet vill man gärna tänka tillbaka på allt som hände under året men också fundera över vad som ska ske under 2013. Som vanligt vet vi inte allt som ska göras. Några undersökningar är planerade och andra tror vi ska komma igång men vi vet inte säkert när det blir. En hel del kommer att dyka upp under året men vad och var har vi ingen aning om idag. Det finns dock en hel del annat som vi har bättre kontroll på.

Vår arkeologiska verksamhet drar igång redan på onsdag 2 januari då vi arrangerar Arkeolog för en dag kl 13-15 på museet. Då kan barn i åldern 7-12 år träffa arkeologerna, leta föremål, prova kläder, tillverka smycken m m. Vi hoppas att det blir lika välbesökt som tidigare år. http://www.ostergotlandslansmuseum.se/program.html


Munkebodaruinen. Var det här Biskop Brask bodde?
2013 kommer att vara Biskop Brasks år. Han var den siste katolske biskopen i stiftet och tillträdde biskopsstolen för 500 år sedan. Just nu arbetar vi med slutfasen på en bok med blandade artiklar om biskopen och hans tid. Mailen går varm mellan vår redaktör och layoutare och oss artikelförfattare. Ännu saknas några enstaka bilder och sista artikelmanuset är utlovat att inkomma om en vecka. Boken ska enligt planerna gå till tryck i slutet av januari. I den kommer man att kunna läsa om hans bostäder, livet i exil, skolgången, mathållningen och mycket annat spännande.

När jag ändå är inne på det där med artiklar så måste jag givetvis berätta att arbetet med ett nytt nummer av Arkeologi i Östergötland är på gång. Tidskiften, som vi ger ut tillsammans med våra kollegor på Riksantikvarieämbetet UV Öst, kommer med ett nytt fullmatat nummer med spännande artiklar om stort och smått någon gång i sommar. Kanske kommer Brasken med på ett hörn där också. Hos våra kollegor på UV arbetas det också för fullt med slutfasen på en bok om Skänninge där jag bidrar med en artikel om ett 1000 år gammalt mässingsgjuteri. En populär kortversion av den artikeln kan ni förresten läsa i förra numret av Arkeologi i Östergötland, under rubriken Medeltida blingbling made in Skänninge.


Grävning i Kanalgatan i Söderköping.

Det är inte bara grävande och skrivande som är på gång under 2013. Anders och Lars fortsätter med natur- & kulturvandringarna till våren. De nya vandringarna började planeras redan i höstas. Givetvis blir det också en Arkeologidag som vanligt i slutet av augusti. Till sist men inte minst får vi en ny museichef, Olof Hermelin, som vi givetvis vill passa på att hälsa välkommen. Han tillträder om bara några dagar och vi hoppas att han ska trivas hos oss.

Arkeologerna på museet önskar alla ett Gott Nytt År
 
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
↧
Search

Tänk att få vara arkeolog för en dag!

January 7, 2013, 11:29 am
$
0
0

”Arkeolog för en dag” är en mycket populär och årligt förekommande programpunkt här på museet. I år gick den av stapeln den 2 januari. Då fick barn och deras föräldrar komma till vår pedagogiska verkstad och pyssla. Det fanns lådor med sand där barnen kunde gräva fram gömda arkeologiska fynd såsom bitar av keramik, ben och annat smått och gott. Vi arkeologer berättade sedan om fynden. När barnen tröttnat på att gräva kunde de göra egna pärlor av lera eller halsband av glaspärlor. Vi hade en makraméverkstad där man kunde göra armband. Man kunde även pärla sin egen dinosaurie eller måla. Barnen tyckte även om att göra små skinnpungar, att förvara dagens kreationer i. Vid årets ”Arkeolog för en dag” kom ca 45 barn som pysslade med stor entusiasm.


Ett stort tack för en riktigt trevlig dag!
Hälsar Viktoria, Marie och Sara
genom
Viktoria Björkhager
1:e antikvarie
↧
↧

Är du nyfiken och lekfull?

January 27, 2013, 11:12 am
$
0
0

Då har du din chans nu. Idag invigde vår nye museichef Olof Hermelin en ny tillfällig utställning på museet - 
Resan fram och tillbaka. 

Många barnfamiljer hade upptäckt vad som var på gång och kom till vernissagen. Högen med kängor växte utanför Nya galleriet där utställningen är uppbygd. Inne i rummet går man i strumplästen. Gå var kanske lite för mycket sagt. Ska man se allt får man krypa ibland och det gjorde nyfikna besökare i alla åldrar



I utställningen får man uppleva en spännande resa till både forntid och framtid. Här möts barnens fantasi och uppfinningsrikedom med vetenskap och konst. Miljöerna är skapade av konstnärer och formgivare som tagit hjälp av barn i arbetet. Barnen har bland annat fått prova ut vilka verktyg som ska finnas med i utställningen, rita förslag på forntids- och framtids mönster och prova olika former av teknik.


Det finns massor att upptäcka i utställningen. Själv fastnade jag i den excentriska samlarens rum. Kanske är det så att jag kände mig lite som hemma... Där finns hur mycket konstiga prylar som helst. Det påminner om de kuriosakabinett som fanns hos förmögna personer på 1600- och 1700-talen. Man kan också kliva in i en grotta med stalaktiter, besöka Alvastra pålbyggnad, uppfinna verktyg, resa framåt i tiden – och mycket mer. 


Ta med barnen till museet och utforska utställningen. Vill du ha en visning ska du passa på att besöka museet torsdagen den 14 februari kl 14.00. Då visar vår museipedagog Lena Lindgren utställningen. 

Vandringsutställningen, som är producerad av Historiska museet och Riksutställningar i samarbete med Institutet för Framtidsstudier, kommer att finnas hos oss fram till 24 mars. Sedan är det dags att packa ner den igen och skicka den vidare till Västergötlands museum där den har vernissage 13 april. 

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie



Vill du läsa mer om utställningen följ länkarna:

http://www.resanframochtillbaka.se/

http://www.historiska.se/utstallningar/tidigareutstallningar/Resan-fram-och-tillbaka/

http://www.riksutstallningar.se/resanframochtillbaka
↧

Silver och järn i Hällestad

January 29, 2013, 6:25 am
$
0
0
Ibland stöter man som arkeolog på ting som egentligen inte borde finnas – i alla fall inte där de påträffades!

Så är det med de totalt 50 sönderklippta bitarna av islamiska silvermynt från vikingatiden, som i början på 1930-talet påträffades i Hällestads socken, i hjärtat av norra Östergötlands bergslag. Mynten ska ha hittats i ”Mossen” – några mer exakta fynduppgifter finns inte, varken hos Kungliga myntkabinettet, som har granskat mynten, eller hos Östergötlands museum, där de förvaras.

Mynten påträffades som sagt redan på 1930-talet, men det var först år 1958, som 36 av dem såldes vidare till dåvarande Östergötlands och Linköpings stads museum. Säljare var Rune Carlsson, Norrköping. Ytterligare fjorton bitar såldes av Jan Svensson på 1980-talet till museet. Jan Svensson hade i sin tur köpt mynten av ovan nämnde Rune Carlsson. Om någon vet mer om hur och var skatten hittades – hör av er till nedanstående! 

Sex av de totalt 50 bitarna av sönderklippta islamiska
silvermynt från vikingatiden – påträffade i ”Mossen” i
Hällestads socken på 1930-talet.
Foto: Lasse Norr, Östergötlands museum

Mynten har granskats och registrerats av Kungliga Myntkabinettet. De är alla klippta i stycken; det var silvervärdet som var viktigt för dåtidens nordbor. Därför går det inte att se årtal och ursprung på alla små bitar. Av dem som går att tyda är det äldsta en arabisk-sassanidisk drachm från 697/98 e Kr, (enligt vår tideräkning) och det yngsta är en islamisk dirhem från åren 862/63 eller 863/64 e Kr.

I Östergötland som helhet finns det ett drygt 20-tal vikingatida skattfynd, d v s guld- och silverföremål och/eller vikingatida mynt, som för över tusen år sedan av någon anledning gömdes undan. Vikingatida guld- och silverskatter brukar - inte förvånande - ses som en markör för att området, där skatten påträffades, har varit en central plats i bygden; ofta är det frågan om en huvudgård för en inflytelserik och välbärgad stormannasläkt. Och i stort sett alla av länets skattfynd har återfunnits på den rika slättbygden i mellersta Östergötland. Där ska de också vara, med tanke på Östergötlands fortsatta, äldre medeltida historia, som inbegrep storgods och frälsesläkter som konkurrerade om den framväxande kungamakten.

Men vad gör de 50 bitarna silvermynt i Hällestad? Vid första påseendet är det här helt fel plats för ett skattfynd, mitt i de ensliga och närmast norrländska skogstrakterna i norra delen av länet. Men en närmare granskning av Hällestads historia kan kanske ge vissa ledtrådar.

För det första är den centrala delen av Hällestads socken en jordbruksbygd runt slätten kring Finspångsån (eller Hällestadsån som den kallas här). Den nuvarande kyrkan i Hällestads kyrkby är från 1895, men den har haft en medeltida föregångare. Redan 1292 återfinns också ortsnamnet Hällestad för första gången i de skriftliga medeltida källorna. En blick på kartan över fornlämningar i RAÄ:s digitala fornminnesregister ”Fornsök”, visar även att järnåldern är representerad med minst fyra gravfält i socknen; ett av dem återfinns vid ån cirka 800 meteröster om kyrkan, ett annat finns norr om Sonstorp. Med andra ord har den centrala jordbruksbygden i Hällestad varit bebodd långt innan man byggde en kyrka.

För det andra ingick Hällestad socken gång i Hällestads bergslag; i sin tur en del av Östergötlands bergslag (vilket också inbegrep Godegårds liksom Vånga och Risinge bergslag). Hällestad bergslag omnämns första gången 1377, inklusive de första gruvorna vid Bothaboda och Baggehyttan, men har med stor sannolikhet ännu äldre anor. Från ungefär samma tid är också lämningarna av den blästugn som på 1970-talet upptäcktes på en åker, tillhörig Österby Gästgivaregård i Hällestad kyrkby. Ugnslämningarna undersöktes av lokalhistorikern Östen Pettersson, som kunde 14C-datera ugnen till mellan 1290 – 1490 e Kr. (Bland mycket annat skrev Östen Pettersson också en betydelsefull monografi om Hällestads bergslag.) Järnframställning i blästugn, (som nordborna har ägnat sig åt sedan yngre bronsåldern), föregår det tidigmedeltida masugnsbruket. Det senare brukar sättas i samband med bergmalmsbrytning, d v s gruvbrytning. I blästugnen använde man sig av rödjord, myr- eller sjömalm.  

Senare års forskning om vikingatidens och medeltidens järnframställning har särskilt pekat på den tidiga aristokratins grundläggande roll för järnhanteringen, både för teknikutvecklingen och för etablerandet av mer storskaliga anläggningar. Tillsammans ledde det fram till ny kolonisation av allmänningsmark, där den nya masugnstekniken kom till användning. Inte minst har den synnerligen väl genomforskade bergslagen i Norberg visat på detta. I Norberg finns också Sveriges äldsta masugn – Lapphyttan – som anlades i slutet på 1100-talet. Och forskningen börjar nu också tro att denna typ av masugn är en svensk uppfinning – men det är en annan historia…

I Hällestad fanns det en betydelsefull frälseätt – Rosenstrålarna i Sonstorp – som definitivt var inblandade i den tidiga järnhanteringen i bygden. På Sonstorp verkade Rosenstrålarna åtminstone sedan början av 1300-talet. Det var Jon Holmstensson (av Rosenstråleätten) och hans hustru Ramborg Jonsdotter som år 1377 bl a ”bytte bort” delar i ovan nämnda gruvor till Bo Jonsson Grip. (”bytte bort” verkar vara en fin omskrivning för att tvingas avstå ifrån dem – med hot om att hamna i fångtornet på Nyköpingshus…).

Ytterligare ett starkt indicium för de tidiga frälseätternas intresse av järnhanteringen, inte minst i Hällestad, påvisar arkeologen Ola Kyhlberg, numera professor emeritus, i en nyutkommen bok Den långa järnåldern. Hans utgångspunkt är ortnamnsuppgifterna i den danske kung Valdemars jordebok, angående det stora godskomplexet Sigridlev. Bland annat nämns ett Hallæstathæ och Kyhlberganser att detär detsamma som Hällestad. Genom slingrande släktled får vi följa arvet från Sigridlev, med början i Sverker den äldres stora jordinnehav (Sverker den äldre dog 1156, och var trolig grundare av Alvastra kloster tillsammans med sin första drottning Ulvhild). Släktlinjen går vidare till Svantepolk Knutsson (död 1310) och fram till den sistnämndes barnbarnsbarn Märta Knutsdotter. Med henne hamnar vi åter i Hällestad. Hon ska ha ägt gods i socknen och var också gift med Erik Karlsson Örnfot som år 1381 lämnar hyttor i Hällestads berg som säkerhet för ett lån till kung Albrekt av Mecklenburgs förtrogne Herbert von Königsmark.  

Med andra ord – den vikingatida silverskatten i Hällestad ligger där den ska. Bygden har sannolikt varit betydelsefull för den begynnande adeln redan under vikingatid – och möjligheten är stor att järnhanteringen redan då spelat en viktig roll

Erika Räf, arkeolog

Att läsa mera: 
Ola Kyhlberg. 2012. Den långa järnåldern. Sociala strategier, normer, traditioner. Uppsala universitet.
 Östen Pettersson. 1979. Hällestads bergslag. Vreta klosters hembygdsförening nr 1.
Linköping.
 Olle Hörfors. 2005. Hällestads bergslag. Jernkontoret. Riksantikvarieämbetet.
 Christina Forsberg. Östergötlands vikingatida skattfynd. I tidskriften TOR Volym XII, 1967 – 1968.

↧

Att förbereda föredrag

February 5, 2013, 1:32 am
$
0
0
 
En av gravarna som Petter undersökte vid Rambodal
Det är inte bara grävande och rapportskrivande som vi arkeologer ägnar oss åt. Vi håller dessutom föredrag i en mängd olika samman-hang. Publiken kan variera lika mycket som sammanhangen. Det är hembygdsföreningar, kollegor, specialintresserade forskare, studenter och de där som kallas allmänheten (d v s en salig blandning av alla möjliga åldrar, bakgrundskunskaper och intressen) som kan sitta där och lyssna. Att vara en riktigt bra föredragshållare är få förunnat. De flesta av oss får nöja sig med att vara hyfsade och hoppas att vi lyckas väcka intresse för det vi står där och pratar om.

Det finns en hel flora av vad som skulle kunna kallas föredragshållar-skrock (jag uppfann det ordet just nu). Det är inte bra att prata för tidigt på morgonen före kaffe-pausen - då är alla för trötta. Att prata precis före lunch är absolut inte bra - då är blodsockret lågt och publiken hungrig och otålig. Givetvis är det inte heller bra att prata precis efter lunch - då lider hela publiken av det som ibland kallas paltkoma. Före eftermiddagskaffet är förstås alla trötta och kaffesugna. Till slut har vi dagens sista föredrag - då alla bara vill gå hem och en del måste smita tidigare för att passa tåg- eller dagistider. När är det då bäst att hålla föredrag? Jo de där ynkliga halvtimmarna efter för- och eftermiddagskaffet. Fast det kanske inte heller är så bra - då har man ju inget att skylla på om det inte går bra.

Delar av förra veckan gick i förberedelsernas tecken. Inte nog med att förbereda ett föredrag - det var förberedelser för två olika, varav det ena ska hållas på engelska. Numera slipper man i alla fall att leta efter diabilder och rita på overheadfilm. Nu är det en powerpoint-presentation som sätts samman på datorn som får illustrera det man pratar om - snyggt, snabbt och smidigt.

Torngrunden i slottsträdgården

Imorgon, onsdag, är det dags för den årliga arkeologträffen på Länsstyrelsen. Då träffar vi både handläggarna på Länsstyrelsen här i Linköping (de som fattar besluten om det vi sedan gräver) och våra kollegor från konkurrerande arkeologiföretag. Då får vi höra vad som är på gång i länet och vi får presentera något som vi på museet arbetat med. Den här gången är det min kollega arkeologen/osteologen Petter Nyberg och jag själv som ska prata från museet. Petter ska bl a berätta om de spännande och gåtfulla gravarna han undersökte i Rambodal utanför Norrköping. Själv ska jag berätta om den torngrund jag undersökte i slottsträdgården i somras (den berättade jag om här på bloggen i augusti-september förra året).

Murbruk från kv Rosen i Norrköping
Om ett par veckor är det sedan dags igen. Då åker jag iväg till Göteborg på en fyra-dagars konferens om den tidigmoderna staden. Det är projektet Early Modern Town vid Göteborgs universitet som anordnar en internationell konferens. Det ska bli riktigt spännande att ta del av den senaste forskningen och höra vad som händer runt om i Europa. Jag ska bidra med ett föredrag med rubriken Mortar as a historicalsource (d v s Murbruk som källmaterial). Som omväxling ska jag prata utifrån ett manus. Det var bl a annat det som skulle skrivas ihop förra veckan så att det kunde översättas till engelska i god tid innan föredraget.

Och när ska vi prata då? Imorgon blir det direkt efter lunch och i Göteborg blir det direkt före eftermiddagskaffet på konferensens sista dag. Skönt! Då finns det något att skylla på om publiken somnar eller rymmer.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Om du vill veta mer om projektet Early Modern Town:
http://www.earlymoderntown.com/sv
↧
↧

Det hände på TV

March 6, 2013, 4:28 am
$
0
0
Igår kväll kunde svenska folket se det andra programmet i serien Det hände här på SVT:s kanal 1. Den här gången sändes programmet från Boxholm i södra delen av länet. Historikerna i programmet presenterade tre olika berättelser från kommunen. Det var Rommels skrot som smältes ner på bruket i Boxholm, Brita i Dammen vars tragiska öde hade gett namn åt en lokal spökhistoria och Tord Riddare som Gustav Vasa lät avrätta efter ett uppror på 1540-talet.
 
Kan det vara Tord Riddare?
I TV-programmet besöktes bl a det arkeologiska magasinet här på vårt museum. Anledningen till detta var att vi undersökte en del av galgbacken på Kvarnbacken utanför Vadstena för några år sedan. Det var i Vadstena som Tord Riddare avrättades och ett av skeletten från undersökningen kan vara Tords.

Kollegorna Emma Karlsson (som var projektledare för Kvarnbacken-grävningen) och vår arkeo-osteolog Petter Nyberg ledde TV-teamet ner i museets källar-gångar och presenterade dem för skelettet som en gång kan ha varit den levande Tord.






Resultaten från undersökningen finns som en vanlig arkeologisk rapport men också som en bok där Emma och flera andra sätter in gravarna på galgbacken i ett historiskt sammanhang. I boken Döden som straff – glömda gravar på Galgebergsgärdet kan man läsa om den onda och den goda döden och om de 24 män och den kvinna som begravdes vid galgen under perioden 1400-1650.

Du kan se programmet igen på svt24 den 10 mars kl 20.00

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


Vill du köpa boken om undersökningarna på Kvarnbacken följ länken till museets förlag och scrolla dig ganska långt ner på sidan 
http://www.ostergotlandslansmuseum.se/forlag.html




















Vill du läsa den arkeologiska rapporten kan du ladda ner den som pdf om du följer länken och söker dig till Rapport 2008:105 som består av tre delar http://www.pdfrapporter.se/rapporter_2008.html

Mer om programmet Det hände här kan du läsa på SVT:s hemsida
http://www.svt.se/det-hande-har/

↧

Finns det något kvar?

March 20, 2013, 1:55 pm
$
0
0
Emma Karlsson mäter in ett schakt i slottsträdgården

Jag har blivit ombedd att skriva en kort text till utställ-ningen Uppdrag dokumenta-tion, som några av mina kollegor här på museet arbetar med och som står på museets höstprogram. Min text ska handla om framtiden. Vad blir egentligen kvar i framtiden av den dokumenta-tion vi arkeologer utför idag? 




Aldrig har vi väl samlat in så mycket data vid våra arkeologiska undersökningar som nu under 2000-talet. Våra datorer formligen storknar av alla mätfiler, kartor, listor och digitala bilder. Men hur ser det ut när vi ska arkivera och hur ser det ut när någon vill titta på materialet om kanske 10, 15 eller 30 år?

När jag började arbeta som arkeolog för snart 30 år sedan mätte och ritade man för hand, foton togs med svart/vit- och dia-film. När man kom in från fältarbetet hade man ibland många kvadratmeter med ritningar på millimeterrutad ritfilm i skala 1:20, några översikter i 1:50 och kanske några detaljer 1:10. Dessutom fanns det filmrullar som skulle framkallas, fynd som skulle tas om hand och diverse anteckningar som skulle dechiffreras.

Foto från Bengt Cnattingius undersökningar på 
Linköpings slott på 1930-talet



















Idag tömmer vi RTK:ns, GPS:ens eller totalstationens minne varje kväll rakt in i datorn. Där hamnar våra digitala inmätningar som en otrolig massa punkter med diverse relationer. Bilderna töms på samma sätt ur digitalkameran och landar förhoppningsvis väl strukturerade i en mapp på datorn. Så långt är ju allt väl. Mätfiler och bilder får sina backuper och finns där när materialet ska bearbetas. Då tillkommer fynddatabaser, provresultat och en massa annat – inget konstigt med det heller.

Det är när allt arbete är klart som det börjar urarta. En rapport produceras som innehåller ett urval av ritningar och bilder som just nu bedöms som relevant. Vart tar den stora sörjan av dokumentation vägen sen? När det gäller undersökningarna från 1950-talet kan vi gå ner i vårt arkiv och ta del av alla bilder som togs, allt som ritades och mättes in, fynden som samlades in och i bästa fall även renritningar och fältdagböcker. Vi kan göra egna tolkningar utifrån originaldokumentationen. Men vad kommer vi att lämna efter oss?

Fynden kanske vi inte behöver bekymra oss om i det här fallet. Ingen har ännu kommit på hur man gör våra ben och skärvor helt digitala, så de finns nog kvar ett tag till. Men vad händer med den digitala dokumentationen? Hur ska någon om 25 år kunna ta del av dagens fältdokumentation? Hur ska den arkiveras? Finns det program som kan läsa våra mätfiler och bilder? Hur ska de lagras för att bevaras och göras sökbara?

Att en arkeologisk rapport kompletteras med en CD ser man av och till. Där har man vanligen petat in en massa sådant som inte fick plats i rapporten, men hur länge kommer vi att kunna ta del av den informationen? En ny variant såg jag i en rapport som kom i dagarna. Där hade man valt att lägga alla bilagor (både fyndlistor och analysresultat) på sin hemsida med en information om att dessa kunde laddas ner därifrån. Hur länge kan de garantera att den angivna länken fungerar?

Markradarundersökning vid Krokeks kloster
I vår iver att utveckla de digitala hjälpmedlen tycks hela branschen glömt att vi faktiskt har en skyldighet att bevara så mycket som möjligt av fornlämningen som vi grävt bort. Den är ju borta för alltid. I våra arkiv borde man då kunna ta del av allt som dokumenterades när fornlämningen togs bort.






Men något börjar faktiskt hända. Kanske kan en ljusning på arkiveringshorisonten anas. I måndags var jag inbjuden till en workshop på Riksantikvarieämbetet i Stockholm där vi diskuterade just det här problemet. Ett arbete är inlett och nu får vi bara hoppas att det går snabbt innan någon råkar trycka på delete-knappen och 10 års arkeologisk grunddokumentation raderas för all framtid.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Mer om RAÄ:s arbete går att läsa om du följer länkarna



↧

En sliten gravhäll – ett spår efter familjen Brask

March 24, 2013, 1:59 am
$
0
0

Bland alla de gravhällar som ligger utspridda i Linköpings domkyrkas golv finns det en sliten häll från slutet av 1400-talet. Den har nr 33 i en förteckning över gravhällarna och är placerad i golvet i den sydöstra delen av koromgången. De flesta av hällarna har flyttats en eller flera gånger, varför vi inte vet var den gamla gravhällen varit placerad från början.

Den var ursprungligen lagd över Petrus Brasche och hans hustru Brigida. Dessa personer är mer kända som Linköpings borg-mästare Peter (ibland Peder eller Per) Brask och hans hustru Birgitta Nilsdotter. Detta var biskop Hans Brasks föräldrar.



Fadern Peter avled 1488, samma år som den då 24-årige sonen Hans blev magister vid universitetet i Greifswald. När Birgitta gick bort är okänt. Gravhällen och kanske gravplatsen kom att återanvändas 70 år senare, år 1558, då borgmästarfamiljens dotterson Peter Brask d y avled. Denne hade, liksom sin kände morbror, arbetat inom kyrkan, vilket i hans fall innebar en befattning som ärkedjäkne.

Namnet Brasche är troligen av tyskt ursprung. Det förekommer under senmedeltiden i Lübeck men finns även belagt i Sverige redan på 1300-talet. Det är på 1500-talet som namnet börjar skrivas Brask på det sätt vi känner det från skolans historieböcker. Huruvida personerna som under medeltiden och 1500-talet använder namnen Brasche, Braske och Brask verkligen tillhör samma släkt är oklart.


I Hans Brasks egen släktbok anges att farfaderns namn var Anders Jogansson och dennes far benämns som Jogan beste smed.  Modern Birgitta var dotter till Nils Larensson som tillhörde en östgötsk släkt. När och varifrån familjenamnet Brask kom in i släkten är okänt. Värt att notera är dock att namnet senare förs vidare på spinnsidan till den ovan nämnde Peter Brask d y. Hans far var Larens Birgersson, även han borgmästare i Linköping.

Under våren 2013 ger Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift ut en bok med blandade artiklar om biskop Brask och hans tid. Där kan man även läsa mer om gravhällen. Biskopen uppmärksammas även i en utställning på Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping och han har en egen hemsida med ett kalendarium.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Mer om Braskjubileet och kalendariet:
http://www.brask2013.se/


Vill du veta mer om domkyrkan:
http://www.linkopingsdomkyrka.se/default.asp?page=menu&menuid=12

http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/kyrkliga-kulturminnen/Link%C3%B6pingsdomkyrka.pdf

↧
Search

Biskop Henriks borg, Braskens Munkeboda eller Sveriges första klosterskola?

April 4, 2013, 3:30 am
$
0
0
Invid Motala ströms utlopp ur sjön Roxen fanns under medeltiden en av Linköpingsbiskopens viktigaste gårdar - Munkeboda. Här finns lämningar efter flera generationer av borgar. Äldst är Tångestads fornborg från järnåldern. På en holme ute i strandängen, står ruinen efter Munkeboda stenhus. Väster därom, högt uppe på en klippa med en milsvid utsikt över Roxen, finns Henriksborgen.




















Det finns en tradition som berättar om ett kloster på platsen. Biskop Rhyzelius (biskop 1743-1761) menade att benediktinermunkar var upphovet till namnet och att detta var platsen för Sveriges första kloster. Han påstod t o m att Munkeboda, genom de där verkande Præceptores varit stiftets första och enda Lärostad för Landets ungdom. Det finns dock inget som talar för att så skulle vara fallet. Begreppet munk har använts även för präster och biskopar. Dessutom hämtades sannolikt stora delar av stiftets skriftlärda ur klosterbrödernas skara och därmed var det faktiskt munkar som vistades på Munkeboda även om det inte fanns något kloster där.

När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige och tecknade passade han på att avbilda Munkeboda år 1874. På blyertsteckningen har han noterat att det är Ruinen af Munkeboda kloster som finns uppe på berget. Namnet Henriksborgen fick lämningarna på 1940-talet då museimannen Bengt Cnattingius lanserade idén att borgen skulle ha uppförts av biskop Henrik Tidemansson (biskop 1465-1500). Han ansåg att biskopen skapat en riddarborg efter tyska förebilder, där den ligger som ett örnnäste på toppen av ett högt berg.

Munkeboda avbildat år 1874 av Nils Månsson Mandelgren.
Folklivsarkivet i Lund, Mandelgrenska samlingen Acc nr:1:9-108.






















Besöker man platsen ser man murar efter två stenhus på en platå på bergets krön. Väggarna, som huvudsakligen är uppförda av gråsten, är kraftigt brandskadade och delvis täckta av brandlager. I den sotiga jorden syns spår av tegelrester och bitar av murbruk. I en svacka på platåns södra del kan ytterligare murar anas. I sydost och nordväst har borgen förstärkts av en ringmur och utanför muren i sydost finns svaga spår av yttre vallar och murar kring något som eventuellt kan tolkas som en förborg.

Bevarade brev vittnar om att biskop Henrik ofta vistades på Munkeboda. Det finns dock inga medeltida dokument som direkt kopplar honom till borgen på berget. Däremot omtalar en notis i ett psalterium att biskop Henriks samtliga borgar förstördes 1497, under en attack av Sten Stures styrkor. Denna händelse har kopplats samman med att Henriksborgen faktiskt har brunnit så pass kraftigt att en del tegel har smält. 
Brandskadat murverk





















Tanken att det skulle ha funnits ett kloster upp på berget kan vi nog lägga åt sidan men hur är det med dateringen och vem bodde där uppe? Kan det vara här som biskop Brask skrev sina brev på 1510-talet? Var det här som biskop Lars byggde kapell och cellarium på 1240-talet? Eller kanske var det här som Ingeld Knula fick lösa ut sig tha han fangin war a munkkabodhæ husæ i början av 1370-talet. Teglet på platsen visar att borgen (eller åtminstone tegelinslaget) inte kan vara äldre än 1200-talets mitt, då det är först vid denna tid som tegel börjar användas i Östergötland.

Det finns inget som motsäger att flera gårdslägen på Munkeboda varit i bruk samtidigt, åtminstone under senmedeltid. Kanske hade platserna olika funktioner inom biskopsgården. Man kan då tänka sig att Henriksborgen haft en bevaknings- och skyddsfunktion medan biskopsgårdens bostadshus funnits på Slottsholmarna och ekonomibyggnaderna varit placerade uppe på den plats som än idag heter Ladugården.

På måndag kommer jag att berätta mer om Henriksborgen, Munkeboda och Biskop Brasks Noor i ett föredrag hos Föreningen Gamla Norrköping.
http://www.fgn.se/

I samband med Braskjubileet anordnas två utfykter till Munkebodaborgarna under maj.
http://www.brask2013.se/kalendarium.html

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
↧
↧

En prins, en stad och en paxtavla i Lönsås

April 10, 2013, 1:03 am
$
0
0

En arkeolog och en prins möts under golvet.
För ganska många år sedan träffade jag kanske en prins. Han låg under ett kyrkgolv ute i en landsortskyrka i kanten av Vadstenaslätten och själv hängde jag dubbelvikt över en golvbjälke och försökte gräva fram honom. Det var då jag blev bekant med traditionen om Prins Lönevål och staden Lönevålsås. Han blev förra året inspirationen till min artikel i museets årsbok som kom att handla om de där figurerna som lever på gränsen till sagans värld och som sägs vara de som gett sitt namn till en by eller gård.Kan det då finnas korn av sanning i historierna?








Vår prins möter man första gången år 1668 då prästen i Fornåsa berättar att ”Straxt widh Lönssåås är een högh Jordbacka cirkel rund, vacker och lustigh, för den sköne prospect, och kallas Kongz höga, der Kongh lönievårdh (eller leonhard) skal dher hafwa bodt. Men nu mångon till förtreet satt dher galgen,…” 

Utsnitt ur 1692 års ägomätning över Lönsås där man kan se Tingsstugan
väster om kyrkan och bortanför denna låg avrättningsplatsen med
galgen. (Lantmäteristyrelsens arkiv akt D18:23)
 
Socknen Lönsås är känd sedan 1361 men de äldsta delarna av kyrkan är från tidigt 1100-tal. När Lönsås beskrivs år 1760 av Broocman har kungen blivit en prins vid namn Lonvildus eller Lönevål och denne prins ska ha byggt en stad uppe på åsen och kallat den Lönevålsås. Kyrkan byggdes också av prinsen och nu har traditionen flyttat in hans grav under en sten i vapenhuset. Broocman ger oss även en beskrivning av staden med dess gator och torg. Tänk att få gå på Dödekryparegatan eller Körsaktagatan! Det berättas att kung Valdemar Birgersson bodde på kungsgården. Staden ska ha förstörts av hans bror, Magnus Ladulås, mot slutet av 1200-talet. Det finns historier om stenlagda gator hittats på 5-6 tums (ca 15 cm) djup under marken


Kan det vara Dödkryparegatan elller kanske Körsaktagatan?
I museets topografiska arkiv finns ett stort antal tidningsklipp från i stort sett hela 1900-talet som gång på gång återkommer till historien om prinsen och den försvunna staden uppe på åsen. Även våra utgrävningar i och runt kyrkan satte spår i tidningsrubrikerna. Den 3:e november 1998 ropar Motala Tidning ut Är det prinsen man funnit? i en rubrik tvärs över en helsida.


Paxtavlan från Lönsås. Foto Helena Törnqvist.
Prinsen i all ära men det viktigaste fyndet vi gjort i Lönsås kommer från ett VA-schakt strax utanför kyrkväggen. Där hittades en relief tavla, en s k paxtavla, av valrossbete. Motivet föreställer Kristi korsfästelse och på tavlan finns runor och latinska bokstäver inristade. Den är daterad till tiden kring år 1300 och vad vi vet är det den enda bevarade paxtavlan i Sverige.

Vill ni veta mer om paxtavlan, traditionen om prins Löndevåld eller graven så kan ni komma till Lönsås kyrka ikväll kl 18.30. Där kommer jag och Marie Ohlsén att berätta mer. Ni kan också läs mer om utgrävningarna i Maries rapport och vill ni läsa om traditionen så finns min artikel museets årsbok 2012 Troll bröllop och jul som jag berättat om förra året här på bloggen.

Ses vi ikväll?
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie




Maries rapport Medeltida kyssar i Lönsås hittar du här
http://www.pdfrapporter.se/pdf/2008/2008-123.pdf

Vill du läsa mer om Lönsås kyrka eller andra kyrkor i Linköpings stift kan du söka och ladda ner rapporter via den här länken http://www.ep.liu.se/databases/kyrkomiljo/Search.aspx

Årsboken Troll bröllop och jul finns i museets butik, i bokhandeln och kan även beställas på nätet http://www.ostergotlandslansmuseum.se/forlag.html


↧

Nya Lödöse ser dagens ljus

April 15, 2013, 4:13 am
$
0
0
Vår kollega Mats Magnusson, som vanligen gräver medeltida lämningar här i Östergötland, jobbar just nu på Sveriges största medeltidsgrävning – undersökningen av Nya Lödöse i Gamlestaden i Göteborg.

Efter beslut om exploatering av området har nu ett stort antal arkeologer intagit platsen för att under nästan hela 2013 gräva fram resterna efter staden.

Mats Magnusson tittar ut över en del av undersökningsområdet.
Nya Lödöse grundades 1473 då staden fick sina privilegier. Platsen ligger vid Säveån och den nya staden placerades där för att undgå den norska kontrollen som Gamla Lödöse utsattes för. 1507 brände danskarna staden. 1526 kom Gustav Vasa på besök och i samband med det upphävde han Gamla Lödöses stadsprivilegier. Under andra delen av 1500-talet och början av 1600-talet var det orostider mellan Sverige och Danmark och Nya Lödöse blev inblandad i dessa strider. 1624 beslutades att stadsborna skulle flytta till det nyanlagda Göteborg.

Nu ser stadens kulturlager dagens ljus. Genom mödosamt grävande lager för lager kartlägger arkeologerna stadens historia. Ännu så länge ligger många husgrunder, gränder, gator, latriner och föremål under arkeologernas fötter men inom några månader har de lyft på ”locket” och staden kan till slut berätta vad som egentligen hände - för så där 500 år sedan.

Marie Ohlsén
Avdelningschef


Dagens Nyheter har ett inslag på sin webbtv om utgrävningerna. Följ länken
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/har-gravs-skeletten-fram/
↧

Hemliga rum på Humanistdygnet

April 19, 2013, 12:33 am
$
0
0

Rhyzeliusgårdens senmedeltida stenhus i vårsol



I kväll startar humanistdygnet i Linköping och sedan pågår det under hela lördagen. Det finns en massa spännande på programmet men här vill jag flagga för en speciell programpunkt – Hemliga rum. Under den rubriken kommer jag och min kollega Marie Ohlsén att ha öppet hus i Rhyzeliusgårdens medeltida stenhus. Det är det stora gråstenbyggnaden vid korsningen Gråbrödragatan - Kungsgatan, inte långt från Östergötlands museum. Jag berättade om byggnaden här på bloggen inför arkeologidagen i augusti 2011.
 

Sockerbagarens gravhäll















Vi är där mellan 10.30 och 12.30 i morgon. Då kan vi berätta om det gamla husets historia och om föremålen som finns där. Kanske får ni höra historien om sockerbagare Behm eller om drottning Kristinas hovmästarinna Beata. Går ni upp en våning så kan ni fundera över hur det var att gå på toaletten på medeltiden. Och hur var det nu med stallet? Gick hästarna verkligen nedför en trappa? Och vad gjorde Rhyzelius på gården innan han blev biskop?

S:t Larskyrkan
På vägen till Rhyzeliusgården kan ni titta in i S:t Larskyrkan där Thomas Bernhardsson visar ruinen efter den medeltida kyrkan, som finns under golvet på dagens kyrka, i den s k Kryptan. När ni fått nog av gamla byggnader och vill känna er lite mer exklusiva så kan ni boka en visning i ett av museets magasin. Det är magasinet som finns under de lokaler där vi arkeologer huserar. Där visar Eva Lundblad och Leif Wallentinsson våra samlingar av leksaker som särskilt tagits fram för dagen, men där finns också vackra kläder, vapen, husgeråd och en massa annat spännande. Magasinet visas bara för 10 besökare åt gången så det gäller att boka visning i tid. Tider för visningar i S:t Lars och museimagasinet hittar ni i programmet under rubriken Hemliga rum.

Vi ses i stenhuset
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


Du hittar programmet för humanistdygnet här:
http://www.liu.se/humanistdygnet/program?l=sv

Du kan också följa vad som händer på facebook
https://www.facebook.com/humanistdygnet



↧

Följ med till Helvetets port!

April 23, 2013, 6:29 am
$
0
0

Vad finns på andra sidan Helvetets port?

Nu kör vi igång med årets natur- och kulturguidningar. I morgon, 24 april, kan ni ta er en tur till Helvetets port. Ni får följa Anders Persson och Lars Frölich på en färd i sagornas och sägnernas spår längs en medeltida väg vid Kårtorp i Kättilstads socken. Anders berättade om Helvetets port i vår årsbok 2012; Troll, bröllop och jul. Där benar han ut de olika berättelserna om vägen och porten som kanske leder till varmare trakter. Vågar ni följa med på en tur?


Vem reste stenen med de tre namnen?

Förutom att besöka porten får ni bl a se ett offerkast som finns belagt i de historiska källorna sedan slutet av 1700-talet och en rest sten med många namn. På skylten bredvid stenen står det Lerje sten. Men den har även kallats Skäkten och Dacke sten. Till stenen, vägen och porten finns många spännande berättelser knutna.

Guidningarna är som vanligt ett samarbete mellan Östergötlands museum, Länsstyrelsen Östergötland, Regionförbundet Östsam och länets kommuner. Dessutom medverkar flera föreningar och organisationer. Kostnaden för guidningen i morgon är 50 kr för vuxna och barmen följer med gratis.

Ett par av de kommande vandringarna leder oss på måndagen 29/4 kl 18 till ett bygravfält från yngre järnåldern i Unnerstad i Gammalkils socken. Två veckor senare, tisdagen 14/5 kl 18.30, är det vårvisning på gravfältet Kungshögabacken i Högby socken och Mjölby kommun

Väl mött!
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Närmare information om tider, samlingsplats mm hittar ni under program på museets hemsida http://www.ostergotlandslansmuseum.se/program.html

och i programfoldern http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/friluftsliv/ostergotlands-natur-och-kulturguidningar/Guideprogram2013_web.pdf

↧
↧

Vadstena slottsträdgård i kv Asylen

May 7, 2013, 2:26 am
$
0
0
Nu har vi grävt lämningar efter Vadstena slottstädgård i kvarteret Asylen. Vi hade besök av Motala Vadstena Tidning i fredags vilket resulterade i gårdagens artikel. Vad dom skrev kan ni läsa nedan. 




































Hälsningar från kvarteret Asylen
Emma Karlsson & Viktoria Björkhager
↧

På besök i Nya Lödöse och våra vänner i väster

May 8, 2013, 1:01 pm
$
0
0
Idag har jag haft nöjet att besöka mina kollegor som arbetar med den stora undersökningen av Nya Lödöse i Gamlestaden i Göteborg. För snart en månad sedan berättade min avdelningschef Marie om utgrävningarna här på bloggen. Idag var första gången som vi, i undersökningens referensgrupp, samlades på utävningsplatsen. Sedan starten har dock Östergötlands museum funnits på plats genom vår kollega Mats som deltar i undersökningen.


Trots att det funnits industribyggnader i området finns välbevarade 500 år gamla
lämningar efter både gator och hus som kommer i dagen när 1900-talsbyggnaderna rivits.




















Sammanlagt ska ett 7000 kvadratmeter stort parti av den senmedeltda/tidigmoderna staden undersökas. I det området ingår både stadsgårdar och en kyrka med tillhörande kyrkogård. Staden grundades 1473, flyttades till Älvsborgs slott 1547 och återuppstod med nya privilegier 1570. År 1612 började stadens borgare att överge Nya Lödöse för orter som Brätte och Alingsås och 1624 flyttade de sista borgarna till den nya staden Göteborg. Sedan kom området att användas för odling och i sen tid som industrimark.

Den kyrka som nu undersöks är till största delen bortgrävd sedan tidigare men en del spännande ny information har kommit i dagen. En liten del av grundstenarna till långhusets sydvästra hörn finns kvar och visar att man förstäkt hörnet med en strävpelare åt söder. Fragment av en torngrund finns väster om långhuset. På platsen för kyrkans försvunna sydvägg har arkeologerna frilagt en rustbädd bestående av nedslagna ekpålar och liggande ekstockar. Timmer från rustbädden kommer att dateras med dendrokronologi och då får vi kanske även veta var träden som använts en gång växte. Var det i en kronoskog någonstans i närheten? Runt kyrkan finns en välanvänd kyrkogård och där utanför tar stadens gator och stadsgårdar vid. Just nu undersöks flera hus och gränder.


Vår egen Mats Magnusson står på det som finns kvar av en strävpelare i det
sydöstra hörnet av kyrkans långhus. Nedanför stenarna syns den södra
kyrkväggens rustbädd med nedslagna träpålar.





















Nu hoppas vi att många av våra frågor får svar. Varifrån kom stadens borgare? Blev kyrkan färdigbyggd? Vad sysslade man med i staden? Hur påvekades staden av alla omvälvande politiska händelserna under dess livstid? Det är några frågor av alla och jag kan garantera att det kommer att dyka upp nya under arbetets gång.

Med ett tack till alla på grävningen i Nya Lödöse
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Följ utgrävningarna på undersökningens hemsida
http://www.stadennyalodose.se/

undersökningarna kan också följas på facebook
https://www.facebook.com/#!/stadennyalodose?hc_location=stream
↧
Search

En karbidlampa i slottets brunn

May 17, 2013, 4:20 am
$
0
0

Det underliga föremålet som fiskades upp ur
slottets brunn.
I början av oktober förra året frågade vi våra besökare här på bloggen vad det var för ett underligt föremål som vi hade fiskat upp ur brunnen på Linköpings slott. Bland damhattar, utnötta skor, tomglas och annat skräp fanns en underlig järnburk med ett hårt åtskruvat lock.

Vi fick in ett förslag via bloggen men de flesta diskussionerna om föremålet kom att ske på facebook. Tips och tankar strömmade på både museets och min egen facebooksida, där jag hade delat länken till blogginlägget.  






Bland förslagen fanns en gammaldags konservburk för egenhändig konservering av frukt och grönt. Några hade uppmärksammat att kärlet på bilden har ett lock som tydligen skulle skruvas åt med en skruv för att bli ordentligt tätt och att det därmed skulle kunna vara avsett för något som måste hållas torrt. Kunde det vara ett kärl för förvaring av krut?

Här var det också någon som kommenterade att vi nu hade en kvinnlig och en manlig tolkning av föremålet. Kanske det, men vilken som var vilken kan jag undra, då jag själv känner mig mer hemma bland salpetersjuderier, muskötkulor och försvarstorn än i fruktkonserveringens ädla konst.


Så här ser en karbidlampa ut som finns i
samlingarna på Armémuseum.
Foto Armémuseum.
En tanke som vi haft förut är att det skulle kunna vara en behållare för karbid och det kom även förslag på detta. Precis som en person kommenterade är det en bra idé, då sådant måste hållas torrt. Vi fick frågor om det gick att ta sig in i burken. Vi fick även veta att om den har innehållit karbid, så bör det finnas kalk i den nu. Än är det ingen som gett sig på att ta hål på den men vi tror att lösningen på gåtan faktiskt är en karbidbehållare.

Nu har jag sökt på nätet efter karbidbehållare och karbidlampor. Där finns många som liknar den vi hittade, även om jag hittills inte sett någon exakt kopia. Jag tror härmed att gåtan fått sin lösning och vi har hittat en del av slottets belysning.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie









Här är en karbidbehållare till en lampa från
expeditions- och forskningsfartyget Vega som
byggdes 1873 och ingick i den kungliga
flottan. Foto Sjöhistoriska museet.
 

 






















Direktlänk till inlägget om brunnen och föremålen som vi hämtat upp därifrån: http://arkeologiostergotland.blogspot.se/2012/10/brunnsgravare-slapphanta-pigor-och.html

Vill ni veta mer om hur karbidlampor fungerade och hur de såg http://sv.wikipedia.org/wiki/Karbidlampa

Mer om lampan på armémuseum kan läsas om du följer länken
http://www.digitaltmuseum.se/things/karbidlampa/S-AM/AM.008945?subjects=lampa&search_context=1&count=19&pos=7

Lampan från Sjöhistoriska museet kan du läsa mer om här: http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Marketstore/Foremal1/?msobjid=0011276

 
↧

Stjärnorp – ruin med utsikt över Roxen

May 22, 2013, 4:50 am
$
0
0

Foto taget uppe i ruinens torn med Roxen i bakgrunden.

När man färdas norrut från Linköping, förbi Bergs slussar och vidare upp längs Roxens norra strand passerar man efter ett tag en imponerande ruin norr om vägen. Igår besökte vi platsen tillsammans med personal från Tyréns i Malmö. Vi gick igenom ruinens tillstånd, tittade på frostskador, raserade källarvalv, gamla cementlagningar och bevarad 1600-talsputs. Vi passade också på att klättra högst upp i tornet varifrån vi kunde både njuta av utsikten och fotodokumentera större partier av murarna.

 

Inne i ruinen bland murar och rester av 1600-talstrappor.
































Det är inte första gången arkeologer från museet är på platsen. Under sommaren och hösten 2006 utförde vi en byggnadsarkeologisk undersökning i samband med en tillbyggnad intill slottsruinen. Då passade vi bl a på att dokumentera källarna under ruinen. Turligt nog får vi väl säga idag då valvet i en av dessa källare nu har rasat samman.

Omkring 1630 gjorde landshövding Stellan Mörner gården Högsäter till säteri. År 1651 övertogs egendomen av fältmarskalk Robert Douglas som var gift med en dotter till Stellan Mörner och 1654 påbörjas sannolikt bygget av ett fyra våningar högt stenhus flankerat av två flygelbyggnader. Gården blir familjens säteri under namnet Stjärnorp.

När Robert Douglas bestämde sig för att bygga en ny sätesgård, som det anstod en mycket lyckosam fältherre från det 30-åriga kriget, verkar han ha engagerat ingen mindre än den kände Nicodemus Tessin som arkitekt. Roberts hustru Hedvig Mörner, som överlevde sin make med nära 40 år, var den som såg till att bygget slutfördes. Hon var syster till Carl Mörner på Tuna. Han hade på 1650-talet hade uppfört två nya stenbyggnader på Tuna gård, vilken är belägen på Roxens motsatta sida. Deras syster Christina Mörner var gift med Axel Lillie som samtidigt byggde Löfstad slott. 


Bilden av Stjärnorp i Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna (1660-1703) visar troligen
den planerade anläggningen, mer än den som kom att stå färdig efter Robert Douglas död.

År 1789 drabbades Stjärnorp av en katastrof. Då brann huvudbyggnaden och flyglarna. Kapellet i den södra flygeln återställdes redan samma år eftersom det användes av bygdens folk istället för Vreta Klosters kyrka, vilken var den egentliga sockenkyrkan vid denna tid. Även norra flygeln byggdes upp igen och kom därefter att fungera som huvudbyggnad. Det ursprungliga slottet kom däremot att förbli en ruin.

Gubben i putsen kunde vi dokumentera i en av källarna under
ruinen när vi var där 2006. Idag har taket rasat in i källaren.


Fortfarande på 1840-talet lär man ha kunnat ta sig upp till ruinens översta våning på de då ännu fungerande trapporna. Sedan dess har det hänt en hel del med ruinen. Kring sekelskiftet 1900 sattes nya trappor in och den kom att fungera som utsiktstorn. Några år senare rensades den, varvid löst murverk bröts ner och rivningsmassor med bl a arkitekturdetaljer dumpades i Roxen. År 1915 upprättade arkitekten Fredrik Falkenberg ett förslag på en återuppbyggnad av slottet. Under 1930- och 1940-talen utförs skyddsåtgärder i ruinen i form av avtäckningar och lagningar med cement och betong. Vid mitten av 1950-talet ersätts träbjälklaget i tornet av betong.


Utsnitt ur en geometrisk avmätning över Stjärnorp, upprättad år 1700 som visar slottet
och den slingrande Stjärnorpsravinen (Lantmäteristyrelsens arkiv, akt D102-45:1).

Passa på att göra en försommarutflykt till Stjärnorp. Vandra i trädgården eller i varför inte en tur i den fantastiska bäckravinen som slingrar sig nedanför trädgården. Ruinen får man däremot inte gå in i av säkerhetskäl.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

↧
↧

Besök biskoparnas Munkeboda

May 23, 2013, 11:44 pm
$
0
0

Slottsholmarna ligger invid Motala ströms utlopp ur Roxen. Idag är de omgivna av en sankäng som betas av nötkreatur. På medeltiden gick sannolikt det öppna vattnet fram till holmarna. I sankmarken mellan de båda holmarna kan man ana en stenläggning. Kanske är det resterna av en väg.



På den norra holmen står ruinerna efter ett stenhus med kraftiga gråstensmurar. Inuti ligger stora mängder med nedrasade stenar. Äldre avbildningar visar att stenhuset har varit minst tre våningar högt. På västra sidan finns murar hörande till en senare tillbyggnad. Ytterligare spår av hus i form av syllstensgrunder och spismursrösen finns norr om ruinen. 

Tegel i murverket visar att stenhuset inte kan vara äldre än 1200-talets mitt. Men vem var det var som byggde huset? Äldre tolkningar har pekat ut biskopen Petrus Tyrgilli (biskop 1342-1351) som stenhusets byggherre. Ett annat förslag är den krigiske biskopen Nils Markusson (biskop 1352-1372). Om den senare vet vi att han hade en fånge på Munkeboda. Formuleringen tha han fangin war a munkkabodhæ husæ kan tolkas som att det handlar om ett stenhus- Kanske det vars ruin vi kan se där idag. Med så behöver givetvis inte vara fallet.

Schackpjäs från Munkeboda
På 1990-talet utfördes en mindre forskningsundersökning av en husgrund norr om stenhuset. Den kunde genom fynden dateras till 1400-talets andra hälft. Huset har haft trägolv, glasade fönster och tegeltäckt tak. Flera fynd pekade på en aristokratisk miljö. Förutom skärvor av lergods och stengods fanns där också skärvor från flera typer av importerade glasbägare, liksom en skärva från ett fajanskärl. Intill spisröset hittades fem mynt. Man hittade dessutom en svarvad schackpjäs och militära inslag i form av armborstbultar och en stjärntrissporre. 




I ett brev från 1240-talet skriver biskop Lars (biskop 1236-1258) att han uppfört ett kapell och ett cellarium (stenkällare med träöverbyggnad), som försetts med lämplig inredning vid Munkeboda. Dokumentet berättar inte var biskopen bygger men  kanske var det på den södra Slottsholmen som kapellet byggdes. Holmen upptas till största delen av en bergknalle. Vid foten av bergets östra sida, finns syllstenar och vid utgrävningarna hittades ett tegelgolv under torven, intill bergväggen.

Under eken finns rester av en byggnad 
med syllstensgrund och tegelgolv
Ute på den södra holmen undersöktes även lämningarna efter en smedja. Där fanns flera ässjor och mängden slagg visade att smedjans produktion varit omfattande. Arkeologerna hittade flera knivar, några punsar eller drivare, en fil och ett blästermunstycke av järn. Dessutom fanns stora mängder spik och hästskosöm samt häst- och oxskor, armborstbultar och nycklar bland fynden. 

Imorgon kan ni följa med mig och Stiftshistoriska Sällskapet på en utflykt till Munkeboda. Då besöker vi även Henriksborgen som jag berättade om här på bloggen i början av april. Efter Munkeboda går färden vidare till Skärkinds kyrka och dess medeltida altarskåp med konservatorn Eva Nyström Tagesson som ciceron. 



Program, tider och annan information finns på länken 
http://www.brask2013.se/kalendarium.html. 

Väl mött i försommargrönskan på Munkeboda
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie 
↧

Ett mässingsgjuteri i Skänninge för 1000 år sedan

May 31, 2013, 6:11 am
$
0
0
Nu närmar det sig. Snart kommer den nya boken om Skänninge ut. Borgare, bröder och bönder - arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia kommer den att heta
Det är Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet som ger ut boken och Östergötlands museum finns med på ett hörn med en artikel. Idag har det genomlästa korrekturet åkt tillbaka till redaktörerna och i augusti ska boken vara tryckt.

Staketet närmar sig gjuterilämningarna
Boken summerar det senaste årtiondets stora arkeologiska undersökningar i Skänninge. Där grävdes inför en utbyggd kriminalvårdsanstalt, järnvägens dubbelspår och väg 32 som passerar i utkanten av den lilla staden på sin väg mellan Mjölby och Motala. Mitt bidrag till boken handlar om det mässingsgjuteri från tiden runt år 1000 e Kr som vi undersökte när Kriminalvårdsanstalten skulle få ett nytt och säkrare staket. 

En 8-formad gjutgrop med en härddel och en värmekammare
En vårdag för 10 år sedan grävde vi de sista förundersökningsschakten längs den planerade nya staketsträckningen. Det var en av förundersökningens sista dagar och vi skulle undersöka några av alla de anläggningar (härdar, stolphål, gropar och andra mörka fläckar) som avtecknade sig mot den ljusa sanden under ploglagret. Jag valde ut en oval och lite oregelbunden härd och började rensa bort den matjord som fanns kvar på härden. Då dök det upp först en och sedan en till och till slut ännu fler skärvor av något som först såg ut som keramik. Jag vände och vred på de underliga skärvorna och så såg jag vad det var – bitar av gjutformar. Vi hade hittat ett gjuteri!

Fragment av gjutformar

En dekorerad nit med rester
av gjutskägget kvar

De områden med fornlämningar som hittades vid förundersökningen på våren undersöktes under hösten samma år och när det arbetet var klart hade vi hittat 4 kg gjutformsfragment, bitar av deglar och värmeplattor samt en stor mängd metallföremål och metallskrot. Nu har dateringarna visat att gjuteriet var i bruk för ca 1000 år sedan.

Analyser av metallerna har kunnat berätta att det var ett mässingsgjuteri som vi undersökt men här fanns även spår efter järnsmide. De som arbetade där, för ett årtusende sedan, behärskade många olika tekniker såsom gjutning, lödning, kontroll eller rening av silver och smide. Det som tillverkades på platsen tycks i stor utsträckning ha varit små föremål som t ex berlocker, spännen, lås och nycklar.


Vad är det man har tillverkat i den här formen?

Gjutformarna var tillverkade av lera och gjorda i två delar med passform. De var sedan täckta med ytterligare ett lager lera. Metallen smältes i små deglar medan gjutformarna hölls varma i en värmekammare intill härden. Den smälta metallen hälldes i gjutformarna och sedan fick det hela svalna. För att få fram föremålen var man tvungen att slå sönder gjutformen. Det är därför vi hittade så många fragment.

En liten drake som hittades i en av gjuteriets avfallsgropar.
Den har sedan 2004 fått pryda museets arkeologiska rapporter
och just nu finns den även uppe i högra hörnet på vår blogg.
När boken kommer i augusti kan ni läsa mer om Skänninge och bl a om gjutningen där.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie









↧

Dela hängmattan med biskop Brask i sommar

June 11, 2013, 12:22 pm
$
0
0
Snart är det dags för den nya boken om biskop Brask att lämna tryckpressen. Om en vecka - på tisdag den 18 juni kl 17.30 presenteras boken Hans Brask - biskop mellan påvemakt och kungamakt vid ett releaseparty på Linköpings Slotts- och Domkyrko-museum. 

Under hela 2013 uppmärk-sammar vi att det är 500 år sedan den (ö)kände biskopen tillträdde sitt ämbete och nu kommer boken där bl a flera av museets nuvarande och tidigare arkeologer bidragit med artiklar. 

I boken kan vi som läsare få en inblick i många olika aspekter av biskopens verksamhet. Vi får t o m lära känna Brasks föregångare biskop Hemming Gadh. Deras relation lär inte ha varit den bästa. Vi får följa med biskopen runt om i det stora stiftet och till slut på hans flykt undan Gustav Vasa. 


Biskop Brask och Gustav Vasa möts på Linköpings biskopsgård. Nu får vi 
mingla med de båda herrarna på Linköpings Slotts- och Domkyrkomusem.



















Vill du vara med och mingla på bokreleasen och få möjlighet att köpa boken till specialpris måste du anmäla dig senast imorgon 12/6. Följ länken
http://www.brask2013.se/kalendarium.html

Vi ses väl på tisdag?
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

↧
Viewing all 250 articles
Browse latest View live
Search